Karoline

Jag tänker alldeles för mycket! Ibland.. Ofta tänker jag alldeles för lite också, men. Om jag skulle kunna jämna ut det på något sätt skulle jag nog fungera som vanligt, egentligen. Men jag har så lätt för att börja överanalysera allting. Jag är medveten om det själv, och försöker intala mig att jag överdriver, men ändå jobbar hjärnan på - som på automatik! Jag gräver ner mig djupt djupt i många, ofta långsökta teorier.. Efteråt talar jag om för mig själv "Men Karro, nu överanalyserar du igen, glöm bara allt du just tänkt!" Också tror jag att jag gör det.. Men tankarna finns ändå kvar där.. Är det bara jag som är såhär? Det är väl ändå bra att man är medveten om det.. Men det är ändå drygt! Jag vill bara tänka logiskt, och sluta där. Det tar så mycket energi av mig, alla dessa tankar! Men jag kan inte bli kvitt dom.. Och som sagt, ibland tänker jag verkligen inte alls, när jag kanske som bäst skulle ha haft användning för den där energi, till verkliga saker.. Jag orkar inte ens reflektera över det heller, det är det som är värst. Då kan jag inse flera år efteråt hur knäpp jag varit när jag ser tillbaka.. Ska det vara såhär?

Kanske är det här en överdriven tanke i sig, jag vet inte?

Aja. Nu ska jag bada! :D