Karoline

Idag var verkligen inte turen på vår sida. Efter sången ute på Lunnevad, dvs ute i ingemansland/skogen(/nästan-som-hemma-då), missade vi bussen till tåget! Och det går bara två bussar per dag därifrån, så vi fick LITE panik kan man säga - att vara fast där ute kändes inge vidare bra.. Men till slut fick vi faktiskt skjuts av en snäll själ så vi blev bara lite sena till nästa lektion.. Nästa gång ska vi inte vara så ambisiösa på sången att vi drar över tiden. Inte värt.

Idag på dansen var jag hur opepp som helst, hade lika gärna kunnat gå hem. Och jag blir så arg på mig själv att jag kan tillåta mig att vara sådär utan att skärpa till mig, att jag tillåter mig att tycka synd om mig själv och "rättfärdiga" att jag inte orkar kämpa. Värt det är? Nae. Det kommer man ingenstans med här i världen.. 

Har dock beslutat mig för att skita i Danmark. Har inte motivationen just nu, och min ekonomi skulle må bra av att jag stannade hemma. Visst, jag kanske ångrar mig sen, men då får jag väl deppa ihop då då.. :P 

Hade för övrigt en nära döden upplevelse i helgen.. Inget att skryta om visserligen, det var mest läskigt och pinsamt. Men men. Är väl sånt som händer? Men aldrig mig igen hoppas jag haha. Linn är en då stjärna. (Och Tobbe och Rebecca)

Hoppas det inte är försent att rädda den här pissiga dagen. Time will väl tell