Karoline

Tiden rusar iväg! Vad hände med ett år i Linköping? Det är nu närmare bestämt ca 1 1/2 månad kvar bara.. Buäh! Jag som stortrivs som hand i hansken. Jag ska verkligen försöka njuta av dom sista dagarna här nere, trots att det är sjukt mkt som kommer att hända samtidigt nu på slutet, vilket brukar resultera i att tiden upplevs att gå ännu fortare.. Skitenoxe!

Jag och Kristin har kollat upp Cambridge.. För att kunna gå på Laban i London måste man ha minst betyg C på provet.. Det finns A-E.. Och alla säger att det är väldigt svårt att bara få E.. Shit alltså! Bara det är ett stort problem! Nästa problematik är att man visst skulle ha anmält sig senast 23e mars för att få skriva provet.. Ett annat problem är att det är försent att anmäla sig till någon engelska-kurs, eftersom dom har börjat för längesen, och intensivkurser på en månad verkar inte existera. Det sista problemet, och det är inte heller så litet, är att det visst kostar runt 1800 kr att göra skiten. Kul om jag inte ens kommer in, men har lagt ut dom pengarna (plus dom som behövdes för att ens göra audition, avgifter och resor osv) försäkerhetskull liksom.. VARFÖR HAR MAN DRAGIT SIG IN I DANSVÄRLDEN EGENTLIGEN?! Skitenoxe!

Det är givetvis otroligt roligt och tillfredsställande att få pyssla med något man brinner för hela dagarna.. Men en dans på rosor är det  definitivt inte i det här fallet. Men med alla för- och nackdelar inräknade är min filosofi ändå den; Att det kan få vara värt en massa pengar och hårt slit för att ta sig så långt att man kan leva på sitt intresse. Även om lönen lär vara kass, så känns det väl ändå viktigare att man får gå till ett jobb man älskar, även om man inte har så mkt extrapengar på kontot varje månad. Så många rika knösar går ju faktiskt till jobbet varje dag och vill bara spy över platsen, men härdar ut hela sitt liv för kosingens skull. Om man nu bara har ett liv, får man ju faktiskt tänka efter ordentligt vad som känns mer värt då anser jag.. Men. Min B-plan är den; Om dansen skulle skita sig totalt, om jag inte kommer in NÅGONSTANS, så kanske jag får hålla det på en hobbynivå, och utbilda mig till exempelvis personalvetare.. Det tror jag skulle passa mig, och då blir man hyffsat rik också.... Man får allt hålla en del dörrar öppna när nu allt är så väldigt ovisst.

Igår var vi på fest hos Linda och Rebecca, gick sedan ut på Platå och dansade. Trevligt trevligt! På förfesten hittade jag i Lindas bok ett citat jag föll för; "Optimisten har lika ofta fel som pesimisten, men hon har mycket roligare" Kan vara värt att ha med sig i dessa tider av oro för framtid och ekonomi!

I sommar blir det förresten jobb på parkförvaltningen i Skellefteå, och jag ska få hyra min gamla lägenhet! Sweet ;D Och förhoppningsvis blir det en resa utomlands efter skolavslutningen för skatteåterbäringspengarna, Prisa Gud!